Skillnaden mellan horisontella och vertikala bearbetningscenter
För att förstå de viktigaste skillnaderna mellan horisontella och vertikala bearbetningscenter måste vi först stanna upp vid en annan punkt. Nästan varje del, verktyg, redskap, apparat eller anordning du använder, hur enkel eller komplex den än verkar, har i regel massproducerats eller serietillverkats. Under alla omständigheter har den tillverkats med hjälp av industriella maskiner eller utrustning innan den nådde butikerna eller disken där den vanligtvis köps.
Precis som allt du använder har utvecklats, har även industrisektorn och dess processer och verktyg utvecklats. Tekniska framsteg har genom historien gjort det möjligt att förfina metoderna och förfarandena för storskalig produktion av olika varor.
Bland teknikens viktigaste bidrag till industrin finns bearbetningscentren. Denna utrustning är verktygsmaskiner som har optimerat arbetet och resultaten jämfört med mer traditionella industrimaskiner, som fräsmaskinen eller den manuella svarven.
Om du är bekant med industrimiljöer, eller någon gång har varit i en verkstad, har du kunnat känna igen hur ett bearbetningscenter ser ut. I stora drag är det ett skåp som kan finnas i olika storlekar och som innehåller en uppsättning enheter som utför en eller flera bestämda uppgifter.
Utseendet kan variera och det kan vara nära kopplat till typen av utrustning och dess funktioner. Generellt finns det två typer av bearbetningscenter: horisontella och vertikala. I den här texten får du veta vilka deras viktigaste egenskaper och fördelar är och vilka funktioner var och en fyller i industriell produktion.
Vad är ett bearbetningscenter?
Bearbetningscenter är verktyg i form av maskiner som används inom industrisektorn. De använder olika bearbetningstekniker, i regel på styva material,, för att tillverka detaljer. Resultatet kan vara färdiga produkter eller helt enkelt delar som ska monteras i mer komplexa varor. Denna utrustning representerar den tekniska utvecklingen av äldre maskiner, som bland annat fräsmaskinen, svarven och borrmaskinen.
Den främsta skillnaden jämfört med äldre utrustning är automatiseringen av processerna. Ett bearbetningscenter har tre huvudkomponenter som kännetecknar det: datorstyrd numerisk styrning (CNC), flera skär- och bearbetningsenheter samt en automatisk verktygsväxlare.
Dessa egenskaper gör det möjligt att möta allt högre krav i industriella processer, som optimering av tid och resurser, ökad produktivitet, högre precision i arbetet och garanterad arbetssäkerhet.
Vertikala och horisontella bearbetningscenter
Bearbetningscenter klassificeras efter många egenskaper, som storlek, funktioner och automatiseringsnivå. Den mest generella indelningen görs dock utifrån arbetsspindelns orientering, som kan vara horisontell eller vertikal. Nedan visas i stora drag skillnaderna mellan horisontella och vertikala bearbetningscenter
| Vertikala bearbetningscenter | Arbetsaxeln är ett roterande huvud som utför olika bearbetningstekniker på materialet uppifrån och ned. Den arbetar främst på arbetsstyckets översida. Därför är den särskilt avsedd för bearbetning av plana föremål med fickor eller urtag samt för tillverkning av mallar eller formar. Arbetsbordet rör sig horisontellt längs X- och Y-axlarna, vilket tillsammans med spindelns rörelse ger en treaxlig bearbetning. Generellt är det en maskin som kräver litet installationsutrymme, vilket gör den till ett billigare och populärare alternativ. Under bearbetningen kan man följa hur arbetsstycket utvecklas jämfört med den konstruktion som programmerats för det. |
| Horisontella bearbetningscenter | De viktigaste arbetsaxlarna mot materialet är placerade i sidled. Huvudfunktionen är att bearbeta samma arbetsstycke på olika sidor. Därför är de avsedda för bearbetning av stora detaljer. I vissa maskiner kan materialet lutas och inta olika lägen för att anpassas till arbetsaxlarna, enligt de programmerade parametrarna. Bearbetningen i denna typ av maskin kan använda rörelser i tre eller fyra axlar, var och en i olika riktningar, vilket möjliggör en tredimensionell bearbetning av arbetsstycket. En fördel är att materialet kan bearbetas på upp till fyra ytor samtidigt, vilket minskar det manuella ingripandet eftersom arbetsstycket inte behöver flyttas för hand. Tack vare spindlarnas placering och arbetsstyckets rörelse faller spånor och materialrester ned och samlas varken på föremålet eller på skärverktygen. |
Ända sedan den uppstod har industrin till sin natur ägnat sig åt att omvandla råvaror till varor. Denna uppgift har inriktats på deras senare försäljning, distribution eller användning i stor skala. Det är den sekundära sektorn i ekonomin, eftersom den utgör länken mellan utvinningen av råvaror (primär sektor) och marknadsföringen och vinstgenereringen från färdiga produkter (tertiär sektor).
I regel är alla föremål som ingår i dagens vardag, eller som finns omkring dig, resultatet av en rad mekaniska industriprocesser, utförda med verktyg med många olika egenskaper och anpassade till olika parametrar för bland annat konstruktion, funktion och ytfinish som fastställts för produktionen.